Kapitel 2
Narkotikaprevention: samarbete med lokalsamhället och inriktning på riskgrupperna

Syftet med åtgärder för narkotikaprevention är att minska antalet personer som testar narkotika eller – oftare – att senarelägga narkotikadebuten, så att narkotikaproblemet blir mindre omfattande (Rhodes m.fl., 2003). Narkotikaprevention innefattar bl.a. utbildning om narkotika och varningar om farorna med narkotika. Detta drogspecifika inslag är dock i själva verket bara en liten del av narkotikapreventionen. De strategier som får god effekt är de som kombinerar information om droger med vissa beteendetekniker och kognitiva tekniker (normativa föreställningar) som har förebyggande verkan på missbruksbeteendet (Flay, 2000).

Preventionsarbetet indelas efter målgruppen. Allmänprevention (universal prevention) riktar sig till allmänna (oftast yngre) befolkningsgrupper, t.ex. i skolorna, och tar inte hänsyn till att vissa grupper löper högre risk än andra, medan riktad prevention (selective prevention) vänder sig till utsatta grupper och individualprevention (indicated prevention) vänder sig till utsatta personer. Även om det förebyggande arbetet i skolorna ofta prioriteras politiskt, kan det diskuteras om detta verkligen är en betydelsefull del av preventionen. Eftersom anslagen till prevention är begränsade och dessutom har skurits ned i vissa länder (i Frankrike minskade exempelvis budgeten (statssubventioner) för narkotikaprevention från 15 miljoner euro 2001 till 11 miljoner euro 2002), blir det allt viktigare att narkotikapreventionen håller hög kvalitet och bygger på väletablerade fakta. Det idealiska vore att preventionsstrategier som planerades och genomfördes ur ett folkhälsoperspektiv och syftade till att ge en grundläggande och kostnadseffektiv dos av allmänprevention (lika för alla) till en stor målgrupp kompletterades med mer intensiva och skräddarsydda insatser som riktade sig särskilt till utsatta grupper och enskilda personer (figur 1 OL).


Figur 1 OL: Nationella preventions- och strategiplaner (EN)